söndag 4 december 2011
lördag 3 december 2011
Holding you
Idag har varit en lugn, skön och avslappnad dag. Gjort en pepparkaksdeg, städat rummet samt fixat det lite och nu blir det middag med familjen följt av nördande av Glee. Så oerhört upphetsande kväll tänker jag ha, å andra sidan har alla helger den senaste tiden varit fulla av saker att göra osv. Det behövdes en avslappnande helg, dessutom är jag näst intill pank vilket gör mig helt okapabel till att göra saker även om jag velat det. Suger rätt hårt med tanke på att jag egentligen har pengar men jag har lånat ut dem till en närstående som behövde dem. Jaja, nog om klagomål på världsliga ting. I övrigt är allt fint, trött för det mesta som om jag inte sovit på tusen och en natt. Fast jag sov helt okej i natt, så jag hoppas på en riktigt skön sömn nu i natt.
Nej, nu middag med familjen!
Puss
Nej, nu middag med familjen!
Puss
torsdag 1 december 2011
Last christmas I gave you my heart.
Snubblar in i gamla minnen, snart jul, snart två år sedan, två år sedan jag tog en kula och fick en smula, skämt åsido. Inte citera låtar, jag ångrar inte mycket i mitt liv, tror inte det är bra att leva med ånger. Speciellt inte när man som mig är lite halvt emotionell störd. Jag ångrar dock hur innerligt jag älskar ibland och hur enkelt det är att få mitt hjärta. Men mest av allt, vilka dårar jag gett hjärtat till. Så jävla korkad är jag, jag tänker inte skriva ett helt inlägg om dem nötterna, dem knäcker jag med nötknäckarn istället. Det är mer vettigt.
Dem har sprängt något blodkärl och gett henne elstötar, så nu ser det ut som om hon får komma hem idag eller imorgon, det känns skönt. Känns lite som falskt alarm och det gillar vi, falska alarm är fint! Då betyder det att vi har tid kvar.
Sitter ensam i en mörk lägenhet med julmusik på hög volym och en jävla massa tankar, tror jag börjar få feber, tror till och med att jag kanske är i behov av en tupplur. Fast det struntar jag i. Blev inget adventsfika med jobbet då kollegans familj blev magsjuk, så nu har jag massa hembakat som jag inte vet vad jag ska göra av. Ska gå över till grannen med en del, polkabiscottin, blev riktigt god. Perfekt tilltugg till glöggen kan jag tänka mig. Får se om den får bli stående på julbordet. Pappa har förövrigt bokat kryssning till nyår, vet inte om jag åker med dem, med vänner eller om jag gör något helt annat. Känns skönt att ha en betald och klar resa dock, känns som en trygghet. Men som sagt, allting kan hända och så är det med det.
Nu ska jag dra på mig myskläder och krypa ner i sängen till en bra film tror jag minsann!
Puss på er!
Dem har sprängt något blodkärl och gett henne elstötar, så nu ser det ut som om hon får komma hem idag eller imorgon, det känns skönt. Känns lite som falskt alarm och det gillar vi, falska alarm är fint! Då betyder det att vi har tid kvar.
Sitter ensam i en mörk lägenhet med julmusik på hög volym och en jävla massa tankar, tror jag börjar få feber, tror till och med att jag kanske är i behov av en tupplur. Fast det struntar jag i. Blev inget adventsfika med jobbet då kollegans familj blev magsjuk, så nu har jag massa hembakat som jag inte vet vad jag ska göra av. Ska gå över till grannen med en del, polkabiscottin, blev riktigt god. Perfekt tilltugg till glöggen kan jag tänka mig. Får se om den får bli stående på julbordet. Pappa har förövrigt bokat kryssning till nyår, vet inte om jag åker med dem, med vänner eller om jag gör något helt annat. Känns skönt att ha en betald och klar resa dock, känns som en trygghet. Men som sagt, allting kan hända och så är det med det.
Nu ska jag dra på mig myskläder och krypa ner i sängen till en bra film tror jag minsann!
Puss på er!
onsdag 30 november 2011
Come on home.
Hon ligger inne igen, för en orsak dem ännu inte kommit fram till. Han sitter ensam igen och jag lider med dem båda. I mig så pågår det så mycket, varje dag snurrar tankar åt olika håll och ibland så måste jag pausa, andas ut och försöka reda ut ytterligare tankebollar. Ingenting är som det ska i knoppen och jag är fullkomligt allvarlig när jag säger att jag helt ärligt inte vet hur jag mår, när jag helt ärligt inte vet vad jag känner. Det är lite som ett vakuum, jag är ledsen, arg men på samma gång som ett litet barn som inte riktigt vet varför eller hur. Känslan av att livet snart kommer förändras markant är som en svart skugga över oss alla, alla är vi rädda för förändring, ingen av oss vill förlora. Det är inte lätt, inte ens lätt att sova gott om natten.
För övrigt så är saker glasklara, jag kämpar för att få jobba kvar med min flicka, på den platsen jag är. Jag är som bäst när jag får jobba, när jag inte behöver tänka hela tiden. Jag ventilerar ut mina känslor genom ojanden, kramar och pussar och att blåsa på små händer som skrapat i marken eller en rumpa som ramlat för hårt i golvet. Oavsett vad så känner jag mig stark nog att klara av vad som än serveras, jag har gått igenom så jävla mycket dem senaste två åren, att ingenting kan portioneras ut hårdare än dem korten som redan spelats gjort. Först processen att bli jag igen, sen familjeproblemen, sen cancerhelvetet och nu hjärtfan. Det kommer funka, måste funka och det måste finnas händer att krama och axlar att gråta, därför mantlar jag rollen. Därför lyssnar jag på cancerprat, därför tröstar jag, därför kramar jag lite extra för livet är ovisst och jag tänker inte slösa en enda minut till och sedan leva med ånger över vad jag inte gjort eller sagt.
Tack till alla fina vänner och familjemedlemmar som även ger mig stöd, som ger alla i den här röran stöd, för att ni lyssnar, för att ni orkar och fastän man kanske inte kan förstå så försöker ni och bara vetskapen att ni alltid är där gör mig så jävla glad. Även människor i min närhet, jag bara vet det. Så kärlek på er alla!
För övrigt så är saker glasklara, jag kämpar för att få jobba kvar med min flicka, på den platsen jag är. Jag är som bäst när jag får jobba, när jag inte behöver tänka hela tiden. Jag ventilerar ut mina känslor genom ojanden, kramar och pussar och att blåsa på små händer som skrapat i marken eller en rumpa som ramlat för hårt i golvet. Oavsett vad så känner jag mig stark nog att klara av vad som än serveras, jag har gått igenom så jävla mycket dem senaste två åren, att ingenting kan portioneras ut hårdare än dem korten som redan spelats gjort. Först processen att bli jag igen, sen familjeproblemen, sen cancerhelvetet och nu hjärtfan. Det kommer funka, måste funka och det måste finnas händer att krama och axlar att gråta, därför mantlar jag rollen. Därför lyssnar jag på cancerprat, därför tröstar jag, därför kramar jag lite extra för livet är ovisst och jag tänker inte slösa en enda minut till och sedan leva med ånger över vad jag inte gjort eller sagt.
Tack till alla fina vänner och familjemedlemmar som även ger mig stöd, som ger alla i den här röran stöd, för att ni lyssnar, för att ni orkar och fastän man kanske inte kan förstå så försöker ni och bara vetskapen att ni alltid är där gör mig så jävla glad. Även människor i min närhet, jag bara vet det. Så kärlek på er alla!
Alla bara gapar!
Den här bloggen försummats, känns som om jag är upptagen hela jävla tiden. Jag är väl egentligen inte det men så känns det. Har rast nu och ska snart tillbaka, ikväll ska jag baka, två olika sorters muffins, lussebullar och polkagrisbiscotti. Får se hur det blir, om det är något av dem som hamnar på godisbordet till jul. Minns jular då jag bakade åt andra, lussebullar gick som smör i solsken, så även godiset. I år blir det nog bara till familjen om ingen förfrågan kommer. Så imorgon ska jag alltså adventsfika med jobbet hemma hos en kollega, det blir glögg, mitt hembakta och mycket mer :) Kan bli riktigt spännande tror jag :)
Det jag ska baka är pepparkakscupcakes, chokladcupcakes med saffransgömma och polkagrisbiscotti. Äntligen lite nytta av mina julformar!
Nej men nu ska jag gå tillbaka till jobbet med ett löfte om mer uppdatering, finns massor att skriva om.
Puss!
Det jag ska baka är pepparkakscupcakes, chokladcupcakes med saffransgömma och polkagrisbiscotti. Äntligen lite nytta av mina julformar!
Nej men nu ska jag gå tillbaka till jobbet med ett löfte om mer uppdatering, finns massor att skriva om.
Puss!
onsdag 23 november 2011
Down in the river to pray
God kväll!
Hemma efter ännu en dag, helt jävla slut. Söndermatad på tankar och åsikter, haft en intressant informationsträff med en sjuksköterska från Sachska. Antecknat som en dåre. För övrigt är det krig i mitt huvud, som myrornas krig ungefär. Är kvar på förskolan hela December ut i alla fall. Jobbar mellandagar och hela kalopsen. Sak samma säger jag, för mig är det pengar, bra pengar! Välbehövda pengar! Pengar är en världslig sak men dem behövs alltid. Imorgon är det torsdag och då ska jag på Breaking Dawn med Maria, Mamma och Cornelia. Blir en fika med Maria först :) Och det känns ju superbra, det är dessutom min tidiga dag så det känns ännu bättre. På fredag åker jag till Sala, ska agera stöttepelare och finnas där med kärlek, varma kramar och stöttande ord och däremellan ska jag ladda upp egna batterier.
Framtiden är grå disig, jag är rädd för förändringar, nu mer än någonsin. Hela livet känns skrämmande och jag gillar inte känslan, känns som om bakom varje hörn gömmer sig en otäck människa, men vem går runt och tänker så? En galen människa som jag antar jag, men jag är så rädd att förlora något mer, behöva vara starkare än jag är varje dag. För hur mycket klarar en liten som jag?
Nu ska jag gotta ner mig i en dusch och pyjamas, sen blir det tv och sova!
Puss
Hemma efter ännu en dag, helt jävla slut. Söndermatad på tankar och åsikter, haft en intressant informationsträff med en sjuksköterska från Sachska. Antecknat som en dåre. För övrigt är det krig i mitt huvud, som myrornas krig ungefär. Är kvar på förskolan hela December ut i alla fall. Jobbar mellandagar och hela kalopsen. Sak samma säger jag, för mig är det pengar, bra pengar! Välbehövda pengar! Pengar är en världslig sak men dem behövs alltid. Imorgon är det torsdag och då ska jag på Breaking Dawn med Maria, Mamma och Cornelia. Blir en fika med Maria först :) Och det känns ju superbra, det är dessutom min tidiga dag så det känns ännu bättre. På fredag åker jag till Sala, ska agera stöttepelare och finnas där med kärlek, varma kramar och stöttande ord och däremellan ska jag ladda upp egna batterier.
Framtiden är grå disig, jag är rädd för förändringar, nu mer än någonsin. Hela livet känns skrämmande och jag gillar inte känslan, känns som om bakom varje hörn gömmer sig en otäck människa, men vem går runt och tänker så? En galen människa som jag antar jag, men jag är så rädd att förlora något mer, behöva vara starkare än jag är varje dag. För hur mycket klarar en liten som jag?
Nu ska jag gotta ner mig i en dusch och pyjamas, sen blir det tv och sova!
Puss
söndag 20 november 2011
Call your girlfriend
Mitt inre blöder, det är för mycket just nu. Jag pumpar igång leenden med jämna mellanrum men ledsamheten lyser igenom. Det gör ont inombords. S ligger på sjukan, hjärtinfarkt och veckan innan det var det hjärtflimmer. När ska det här ta slut? När ska det bli en vändning. Får se hur länge hon blir kvar, jag åker till Sala i helgen i vilket fall som helst. Finns en vissa herre där som behöver mig, med andra ord min farfar. Min fina, fina farfar. Kan inte sätta mig in i någon av deras sits. Men åh som jag älskar dem. Därför ska jag göra allt jag kan, allt för att skapa leenden hos dem och lindra smärtan så gott jag kan.
I övrigt så är allting bara som vanligt, jag känner inte efter för det finns för mycket att ta tag i. Jag är bättre på att ta tag i saker numera men jag vet inte om jag orkar med mig själv just nu, just nu finns så mycket annat viktigare. Fast egentligen borde jag säkert ta mig själv i första hand om man ska tro alla "lev-väl-manualer" men jag är trött på hokus pokus. Jag följer hjärtat, så hamnar jag säkert rätt någon gång.
Hoppas ni andra mår bra därute.
All värme och kärlek!Bella
I övrigt så är allting bara som vanligt, jag känner inte efter för det finns för mycket att ta tag i. Jag är bättre på att ta tag i saker numera men jag vet inte om jag orkar med mig själv just nu, just nu finns så mycket annat viktigare. Fast egentligen borde jag säkert ta mig själv i första hand om man ska tro alla "lev-väl-manualer" men jag är trött på hokus pokus. Jag följer hjärtat, så hamnar jag säkert rätt någon gång.
Hoppas ni andra mår bra därute.
All värme och kärlek!Bella
tisdag 15 november 2011
They do run, run.
Sitter uppkrupen på en stol med datorn, storkofta och mysstrumpor, sugen på en kopp thé, kanske borde koka en men jag orkar inte just nu. Gillar att sitta här och lyssna på musik. Varje gång jag skriver så måste jag ha musik till. För att få ut ord, utan musik är jag handikappad när det kommer till skrivning. Hur som, igår var det dags för måndagspasta. Jag bjöd på skaldjur och till det, mitt första inköp på systemet. En flaska vitt vin, supergott till. Igår klickade jag hem en massa grejer, bland annat en julklapp till lillskit. Köpte en till idag, har bestämt mig för vad pappa ska få och kommit på lite fler saker till lillasyster och till mamma.
Funderar mycket idag, det är tisdagsfunderingar men dem är inte hotfulla, snarare varma och sköna. Jag gillarom!
Nu ska jag ensammysa i sängen till DH och käka dipp med grönsaker o popcorn!
Puss
Funderar mycket idag, det är tisdagsfunderingar men dem är inte hotfulla, snarare varma och sköna. Jag gillarom!
Nu ska jag ensammysa i sängen till DH och käka dipp med grönsaker o popcorn!
Puss
söndag 13 november 2011
Love is friendship set on fire.
Idag är min födelsedag, igår firades jag av vänner och jag har grinat av lycka vid ett flertal gånger, igår kunde jag inte sluta le och skratta. Allting är bara så jävla bra för tillfället. På loppet av två dagar har jag fått umgås med majoriteten av alla som jag älskar. Helt jävla underbart, fått så mycket fina presenter, så fina kort, så fina ord och så mycket kramar. Mitt hjärta och mina ögon svämmar över, känns som att ingenting skulle kunna bli bättre. Allt är för bra för att vara sant.
Jag är lycklig, jag mår så jävla bra och det är inte enbart på grund av min födelsedag, det är en ihållande känsla.
Fan, va jag älskar er, det är allt jag kan säga!
Fan, va jag älskar er, det är allt jag kan säga!
fredag 11 november 2011
Nothing.
Jag har inte skrivit på länge, inte sen i söndags och det har väl ingen direkt speciell anledning mer än att jag inte haft speciellt mycket att säga, att jag inte orkat berätta om tunga saker och att jag varit ofantligt upptagen. Hur som, på söndag fyller jag tjugo år, imorgon ska jag fira mig tillsammans med dem närmsta vännerna och på söndag kommer ju då släkten. Hur mysigt som helst! Ser verkligen fram emot en hel helg med människorna i mitt liv. Imorgon ska jag även hem till en liten flicka som ligger mig mycket varmt om hjärtat och vara där en hel dag nästan. Känns skönt, efter det ska jag stressa hem för att fixa mig, men det är lugnt för jag vet vad jag ska ha på mig, hur jag ska sminka mig och det enda jag måste komma på är håret. En världslig sak med andra ord.
I allmänhet har jag mått bra, känt mig rätt utmattad och ledsen till och från, annars har det bara varit bra. Borde somnat för väldigt länge sedan dock, men bättre sent än aldrig säger jag idag och kastar snart in handduken.
Först borsta naggisarna och duscha av mig.
Puss
Först borsta naggisarna och duscha av mig.
Puss
söndag 6 november 2011
Tracks of my tears.
Det här blir mitt femhundrasextionde inlägg, lite coolt va? Idag mår man trots allt bra, lite huvudvärk men inget märkvärt, åkte hem med Mimmi igår och hade en riktigt rolig chaufför, skrattade hela vägen från Årstaberg och hem. Det var dem bäst spenderade fyrahundra kronorna på väldigt länge. Väl hemma kröp jag snabbt i säng och somnade som en stock, slog upp mina blå klockan nio i morse och låg i sängen och gosade tills klockan blev tjugo i tio, då klev jag upp, drog på mig kläder och vandrade upp till Globen och stället där jag nu befinner mig Keps Grill. Jag gästspelar idag kan man säga, vilket jag faktiskt tycker om att göra då och då, för jag trivs ju med jobbet i sig, dock har det blivit roligare sen jag slutade göra det på regelbunden basis.
Vädret är grått och trist, det händer inte mycket idag, rätt dött faktiskt, lite burgare här och där och en och annan rulle, men vem vill inte äta mitt guldmos liksom? Massor med smör, det är hemligheten, nu vet ni det. Givetvis en dos kärlek också.
Lyssnar på Motown och diggar med, började dagen med Melissa Horn men jag orkade inte fortsätta, älskar texterna men själva musiken är lite nedstämd. Vad annars då, dricker cola light, har ett turkost linne på mig och livet är rätt bra i allmänhet.
Sista veckan som nitton nu, vet inte vad jag ska fira det med, förutom något nytt till födelsedagsfirandet på lördag. Alla fina vänner kommer, förutom ett fåtal, tråkigt men sånt är livet. Söndagen blir det familjefirande och det gör mig varm i själen att tänka på det, att jag inom loppet av två dagar kommer få kramas med alla människor som betyder mest för mig.
Nu ska jag diska upp lite, fixa och dona och kanske byta musik igen. Hoppas alla har en bra söndag där ute och att ni tar vara på varje minut av den, jag älskar söndagar. Oavsett vad jag gör på dem :)
Puss!
Puss!
lördag 5 november 2011
Lätta från marken
Det var evigheter sedan sist, jag vet. Har varit upptagen med jobb, möten och annat goja. Cancern är under kontroll och har då medfört ett skönt lugn i familjen. Julen kanske kommer kunna vara mysig som förr. Vilket den alltid är men jag trodde att det kunde bli förändrat i år men vi kommer lösa det här tror jag. Mös med lillkusin i veckan, mysigt! Tar storkusin senare.
För övrigt är det fint med mig, jobbet går bra o allt annat med för den delen. Ikväll är det Halloweenfekke och jag är taggad. Så nu ska jag börja fixa mig :D
Ciao!
Ciao!
tisdag 25 oktober 2011
Mer ofta än ibland
Idag fick jag äntligen kramas med min bästis, det kändes sådär jättefint som det gör varje gång. Dessutom fick jag andas lite luft medan jag promenerade Drottninggatan fram. Jag passade på att titta på människor, bli ledsen över hur lite folk ler och sen passade jag på att själv le mot varenda människa jag fick ögonkontakt med. För ett leende smittar och det är bästa husmorskuren mot trötthet och sura miner. Så le lite, tänk på det fina i era liv, för alltid finns det nåt!
I övrigt så är jag trött, tillbaka i vardagen, slut som artist och glad att jag får mysa med min mamma i helgen och fina vänner, glad att lönen kommer imorgon så jag kan få köpa några mer guldplagg till garderoben och kanske en chailatte eller två, för nu börjar snart julpeppen, först är det min födelsedag, sedan blir det jul för hela slanten!
Jag är varm ända in i själen, kärleksfull och hel. Så underbar känsla, här är jag, jag är värdefull och fin, så det så.
I övrigt så är jag trött, tillbaka i vardagen, slut som artist och glad att jag får mysa med min mamma i helgen och fina vänner, glad att lönen kommer imorgon så jag kan få köpa några mer guldplagg till garderoben och kanske en chailatte eller två, för nu börjar snart julpeppen, först är det min födelsedag, sedan blir det jul för hela slanten!
Jag är varm ända in i själen, kärleksfull och hel. Så underbar känsla, här är jag, jag är värdefull och fin, så det så.
måndag 24 oktober 2011
Rolling in the deep.
Min helg i Sala var precis vad jag behövde, kärlek, hjärtesmärta, vemod och tårar. Allt i en helg, långa nätter med varma tekoppar och prat om allt som gör ont och tårar som strömmar längs kinderna, mysiga morgonkramar och fina frukostar blandat med leenden på stan och trisslotter. Släng in massa fina människor och en hel del skratt så är den fulländad.
Jag laddade upp alla batterier, lämnade staden i tårar och med lovord att inte dröja för länge innan jag åker. Såg min farfars tårar när jag vände mig om och han låtsades som ingenting och vinkade av mig, ville egentligen släppa väskan och springa tillbaka in i den där famnen men jag är glad att vara tillbaka i Stockholm, skönt med lite perspektiv på livet, få lite fler synpunkter och infallsvinklar.
Nu är jag uppladdad inför nya utmaningar.
/Bella.
Nu är jag uppladdad inför nya utmaningar.
/Bella.
torsdag 20 oktober 2011
Mexican girl I want you too know.
Jag har inte skrivit på några dagar men o andra sidan har jag varit lite sjuk, jobbat och sovit. I princip, pärlade igår och fan va kul det var, så ska pärla lite mer alldeles strax. I övrigt är det bra förutom att dem har funnit en knöl på henne, dem vet inte vad det är så all min energi och allt mitt hopp går till att det inte är något allvarligt men när jag släcker lampan och ligger i mörkret så är jag rädd, livrädd. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna, jag kan inte låta bli att känna mig hjälplös, finns ingenting jag kan göra förutom att finnas där och det kan väl inte alltid vara tillräckligt. Kanske tycker hon det men för min del vill jag kunna göra något, låter tokigt kanske, men så är fallet.
Nu ska jag pärla, lyssna på Smokie, dricka te och äta en macka!
Det ni, det är torsdagslyx.
Det ni, det är torsdagslyx.
måndag 17 oktober 2011
söndag 16 oktober 2011
Let it snow, let it snow, let it snow.
I december åker jag och familjen till Göteborg. Vi ska bo på hotell, gå på julmarknad och mysa runt tillsammans hand i hand. Jag började gråta när det bestämdes, blödig som jag är för ingenting kan vara bättre än en julinspirerad helg med min familj. Jag älskar julen och jag älskar min familj och sen jag och Frida var på Lisebergs julmarknad 09 så har jag längtat tillbaka. Den är förtrollande, alla ljus som tindrar och kylan i luften. Det är helt enkelt magiskt! Hur som, helgen har gått i slapphetens tecken, endast lämnat pyjamasen fåtal gånger och familjen är dem enda jag riktigt pratat med. Trött är jag inte och nu kan jag verkligen börja lyssna på julmusik och mysa järnet! Ooooh, det bubblar i hela mig! Snart är det jul!
lördag 15 oktober 2011
Every rose has it's thorn.
Jag har börjat leva i "bra-termer". Allting är bra, kommer bli bra, ska vara bra osv. Kanske är det mitt egna sätt att se positivt på allting, jag vet inte hur jag ska hantera allt annat annars. Livet är vad det är, knasigt och smärtsamt på samma gång som det skjuter glädjeraketer inom mig till och från. Kollar på mig själv i spegeln och ber mig ta mig i kragen, är lite för blå runt ögonen, inte lika rosig om kinderna och jag känner mig rätt trött i allmänhet. Läkartid ska bokas efter löning för det kan behövas en check. För övrigt så klarar jag mig, jag håller huvudet över ytan av mig själv. Cancerhelvetet har inte fått mig på knä än, för än så är det ju bra. Om en vecka är jag i mitt Sala och kärlekgosas med min farfar och min Stina, även min Sussie och Linda och alla andra, så underbart det kan bli. Livet känns alltid på topp när jag får vara omringad av människor som älskar mig och som jag älskar.
Hur som, jag måste be om ursäkt för att jag är så ofattbart osocial hela tiden, för jag vet inte hur jag ska uttrycka mig längre. Känns som om allt jag säger kan misstolkas och bli fel, för jag vet ju ingenting för tillfället, vad är livets mening, varför får vissa lida så jävla mycket mer än andra och varför finns inte människor som lovade att finnas där, där när man behöver det? Träffade bästisen igår och det var skönt, okomplicerat på något sätt som det egentligen alltid är oss emellan, behövs inte många ord. Vår tystnad säger mer, min andra halva det där. Utan henne hade jag sjunkit med cancerbåten för längesedan tror jag. Det är så mycket som jag inte kan prata med andra om som jag kan dela med henne. Som ovissheten, den suger ur allt hopp till och från, vad då alltifrån två månader, om två månader är julen annalkande och jag vill inte tänka på en jul utan någon viktig person. Livet spelar mig spratt hela tiden, det rör upp i mitt inre och fan va ont det gör.
Men nu ska jag researcha på google inför mitt mission för 2012 och sedan ska jag kolla film och sova.
Puss
Hur som, jag måste be om ursäkt för att jag är så ofattbart osocial hela tiden, för jag vet inte hur jag ska uttrycka mig längre. Känns som om allt jag säger kan misstolkas och bli fel, för jag vet ju ingenting för tillfället, vad är livets mening, varför får vissa lida så jävla mycket mer än andra och varför finns inte människor som lovade att finnas där, där när man behöver det? Träffade bästisen igår och det var skönt, okomplicerat på något sätt som det egentligen alltid är oss emellan, behövs inte många ord. Vår tystnad säger mer, min andra halva det där. Utan henne hade jag sjunkit med cancerbåten för längesedan tror jag. Det är så mycket som jag inte kan prata med andra om som jag kan dela med henne. Som ovissheten, den suger ur allt hopp till och från, vad då alltifrån två månader, om två månader är julen annalkande och jag vill inte tänka på en jul utan någon viktig person. Livet spelar mig spratt hela tiden, det rör upp i mitt inre och fan va ont det gör.
Men nu ska jag researcha på google inför mitt mission för 2012 och sedan ska jag kolla film och sova.
Puss
onsdag 12 oktober 2011
Come and show your colour.
Livet känns bra, kanske inte så bra som det borde men bättre än tidigare i alla fall. Har kärlekskrälat lite dem senaste dagarna och blivit illamående av tanken på mig själv. Inte orkat bry mig om det men igår så röck jag tag i mig själv och så var det med det. Nu fortsätter jag framåt. Terapi bakade muffins idag, äpple/kanel och hallon/vitchoklad. Perfekta små munsbitar.
Hur som, cancer finns fortfarande kvar, den där extra energin frånvarande och hjälplösheten existerar fortfarande men på det stora hela så mår jag bra. Så känns saker och ting bra, det kan bli bra.
Hur som, cancer finns fortfarande kvar, den där extra energin frånvarande och hjälplösheten existerar fortfarande men på det stora hela så mår jag bra. Så känns saker och ting bra, det kan bli bra.
måndag 10 oktober 2011
Destruktiv blues
Jag vet att jag inte får tänka i banorna som jag faktiskt tänker att man kan tänka positivt är jag medveten om och det gör jag hela tiden men jag är rädd, jag vill inte förlora, vill inte stå utan en betydande pusselbit och ändå finns risken att det kan hända men det kan hända vem som helst. Ändå är det här läskigare än något. Ovissheten dödar själen. Jag saknar honom idag, jag saknar att prata med honom, han kan inte göra något bättre men han kanske kan lyssna, han kanske kan ligga bredvid mig och kolla på Discovery Channel, han kanske kan kalla mig gnu och brottas med mig. Jag kanske kan få gråta en skvätt på hans axel eller så kanske han bara skiter i mig, vilket som så gör det ont. Jag behöver honom inte, jag är medveten om det men jag vill ha honom, jag vill ha honom som när det var bra. När han fortfarande brydde sig, när han fortfarande höll mig nära sitt hjärta, det där hjärtat som kanske inte slog för mig men som åtminstone var varmt och slog för något.
Mest av allt kanske jag behöver gråta en ordentlig skvätt, skaka av mig gruset och resa mig igen men jag orkar inte nu, jag kan inte nu och jag känner mig som den där vanten som blir bortglömd när snön försvinner och våren solstrålar smälter snön. Vanten som man hittar lagom till hösten och tänker, "den kan vara bra att ha".
Jag är ledsen att saker och ting inte är positivt nu men jag försöker, en dag i taget om inte ett andetag i taget.
Jag är ledsen att saker och ting inte är positivt nu men jag försöker, en dag i taget om inte ett andetag i taget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
