söndag 20 november 2011

Call your girlfriend

Mitt inre blöder, det är för mycket just nu. Jag pumpar igång leenden med jämna mellanrum men ledsamheten lyser igenom. Det gör ont inombords. S ligger på sjukan, hjärtinfarkt och veckan innan det var det hjärtflimmer. När ska det här ta slut? När ska det bli en vändning. Får se hur länge hon blir kvar, jag åker till Sala i helgen i vilket fall som helst. Finns en vissa herre där som behöver mig, med andra ord min farfar. Min fina, fina farfar. Kan inte sätta mig in i någon av deras sits. Men åh som jag älskar dem. Därför ska jag göra allt jag kan, allt för att skapa leenden hos dem och lindra smärtan så gott jag kan.

I övrigt så är allting bara som vanligt, jag känner inte efter för det finns för mycket att ta tag i. Jag är bättre på att ta tag i saker numera men jag vet inte om jag orkar med mig själv just nu, just nu finns så mycket annat viktigare. Fast egentligen borde jag säkert ta mig själv i första hand om man ska tro alla "lev-väl-manualer" men jag är trött på hokus pokus. Jag följer hjärtat, så hamnar jag säkert rätt någon gång.

Hoppas ni andra mår bra därute.
All värme och kärlek!Bella

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar