Sånt jag saknar.

- Att springa ut i regnet skrattandes naken med Sussie en helt vanlig sommardag i torpet.
- Att kunna sitta bakom farfars gitarr när han spelar på den och pilla honom i skägget.
- Att ligga i en hotellsäng en mellandag i December med en hand på mitt lår och kolla på tråkiga dokumentärer på Discovery Channel.
- Att sitta på ett pendeltåg till slutstation och kliva ut från tåget men in i en famn som luktar man.

- Att äta jordgubbar med mjölk och socker på farstutrappen. 
- Att hålla en nyfödd lillasyster som luktar godast av dem alla men är rätt skrynklig.
- Att sova i samma säng som mamma.
- Att bli pillad i håret tills jag somnar.

- Att kalla en människa för gnu samtidigt som min näsa finner hans halsgrop.
- Att följa konturer i tatueringar på en kille som andas tungt mot min hals. 
- Att bli nerbäddad med filtar i ett baksäte för att klockan är mycket och vägen till landet kändes så lång när man var liten.
- Att bli väckt av farfar lite för tidigt på helgmorgnar bara för att frukosten är klar.
 

- Att prata med farmor, bara för att hennes röst alltid är varm och trygg. 
- Att lösa korsord med mormor och känna doften av nybakat bröd.
- Att diskutera böcker och aktuella händelser med morfar och bli tillfrågad om en åsikt.
- Att springa ut naken i snön en kall vinterdag efter en långt stund i bastun.

- Att fundera över framtiden och veta att det finns människor som tror på mig.
- Att bli tröstad av en man som mer ser ut som en pojke en sen natt när föräldrar bråkar. 
- Att sova tillsammans med Ida, hunden med silkeslena öron och varm päls. 
- Att sväva runt med tjejkompisar och tycka att livet är pest och att mammor bara gnäller. 


Och väldigt mycket mer därtill. Men det här saknar jag för tillfället så att det gör ont.