Melissa Horn.

Jag har spenderat stor del av min natt i sängen med Melissa Horn's nya album i öronen, gråtandes som en boll i pyjamas och inlindad i täcke. Jag har tänkt alla tankar som folk säger att jag inte får tänka. Jag har tänkt dem värsta scenariona och dem bästa. Jag har försökt nysta ut känslobollen som ligger i magen och jag har skrattat till och från. Jag har varit arg, och sur som ett barn med underläppen utanför, just på grund av livets alla orättvisor. Jag har gråtit för andra människor, varit svag och varit stark för dem och jag har andats in luft och kollat på inspirationsbilder. Det gav inte så mycket, men jag vet vart jag är på väg. Jag vet min mening för tillfället. Jag vet att jag en dag kommer komma ut på rätt väg, jag vet att det kommer bli en resa, jag kommer förändras under resan och jag kommer behöva er och jag kommer behöva den stake jag aldrig haft.

Men jag kommer klara det, jag kommer gå vinnande ur det. För vad livet än må servera tänker jag göra det bästa av situationerna, jag tänker se skratten genom tårarna och aldrig glömma bort vem jag är. För jag är Isabella Linnéa Jonsson, älskad av många, hatad av några få och jag är även en dotter, en syster, ett barnbarn, en vän, en brorsdotter och någon att lita på. 

Och det, det vet jag med säkerhet.