Livet är så fruktansvärt skört, så skört att allt man kan göra är att leva varje dag som om den vore den sista. Satt och tänkte på väg hem från en vän, tunnelbanor åkte förbi mig och jag satt där som fast i tiden. Jag kunde inte förstå smärtan eller ens inse att förr eller senare så kommer alla dö. Kan inte förstå att man en dag ska mista alla, att man ska behöva ta sig igenom en dag utan dem människorna som betyder mer än mest. Som i själva verket betyder mer än livet självt, människorna som gav dig liv.
Därför tänker jag inte på det, för jag vill inte tänka i dem banorna, varje dag som om det vore min sista. Som om jag aldrig mer skulle vakna och jag ska älska er mer än vad mitt hjärta kan för varje steg, ni är mitt allt och ni vet vilka ni är.
Ni är så jävla värdefulla! <3
Därför tänker jag inte på det, för jag vill inte tänka i dem banorna, varje dag som om det vore min sista. Som om jag aldrig mer skulle vakna och jag ska älska er mer än vad mitt hjärta kan för varje steg, ni är mitt allt och ni vet vilka ni är.
Ni är så jävla värdefulla! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar