Det sägs att man inte ska somna osams, men hur ska jag kunna lösa någonting när du inte svarar? Varje kväll är det samma sak, knuten i magen, krusade förhoppningar om att du kanske för en gångs skull vill finnas där. Om inte hela tiden så för en liten stund, det krävs så lite. Istället tiger du och jag spelar oberörd, varför skulle jag behöva dig? Varför, egentligen? Tror inte att jag gör det, men det är såhär, att jag vill inte behöva leva utan dig, du lovade mig så mycket, du lovade att alltid finnas där, jag vill att du ska hålla det löftet. Precis som jag lovade att inte döma, som jag lovade att aldrig lämna dig. Jag har aldrig vikt från din sida, tanken har tänkts men aldrig att jag skulle lämna dig i dem situationerna du faktiskt lämnat mig.
Mitt mående för tillfället är en berg- och dalbana, jag vet inte hur jag mår, egentligen. Det gör ont till och från men dagarna är fyllda med jobb, med underbara barn och fina kollegor. Jag har lärt mig så mycket på detta vik. Jag känner mig som världens duktigaste ibland, för folk uppskattar mig på exakt samma sätt som jag uppskattar dem. Dessutom får jag mysa med mina barn, kramas, pussas och hålla händer under vilan. Jag är en person man kommer till när man slagit sig eller kompisen snott ens docka och jag älskar dem simpla problemen, för jag minns hur det var.
Hur som, jag går runt med en konstant klump i magen, så mycket jag vill förändra och göra om men det får jag ta bit för bit, du är en sådan sak jag vill förändra, inte dig som person, snarare sättet du beter dig gentemot på, för jag tror att man kan få en gammal hund att sitta, jag är övertygad.
Godnatt, ta hand om er och kom ihåg. Ensam är inte stark, aldrig någonsin och för er skulle jag göra det tusen gånger om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar