For the first time.

Sitter i mörkret, lyssnar på The Script och doften av nybakade bullar blommar i hela lägenheten. Är relativt pigg och kommer ha svårt att somna och ännu svårare att vakna imorgon men jag bryr mig inte riktigt, livet är för bra för att vara sant ibland. För tillfället är jag en emotionell menskossa, grinade idag för att det inte fanns mjölk hemma och för att jag var tvungen att gå upp till macken för att handla. Jobbigt? Ja! Blev förbannad också, rent ut sagt rosenrasande, visste inte vart jag skulle ta vägen. Insåg då att jag nog skjutit på alla mina känslor ett tag, för idag blommade allt upp, det faktum att jag känner mig sviken av väldigt många, bortglömd av vissa och mindre värd till och från. Jag är tagen för givet och jag gillar det verkligen inte, det är inte vad jag vill vara. Fast jag vet vad jag är värd och vad jag går för, så det är inget jag hänger läpp för i onödan, jag är en älskad person, en person som är värd kärlek och det kan ingen ta ifrån mig. Ibland önskar jag bara att det vore lättare.

Lättare att existera, lättare att andas, att känna och att finnas till. Lättare att vara jag hela tiden, min hand är bortdomnad och en läkartid skulle verkligen behövas. Undrar vad som är fel, vad som behöver åtgärdas och hur jag ska göra detta. Undrar över ganska mycket, men i ett block i mitt rum ligger en färdig affärsidé, en tidsplan och en liten tidlinje, jag vet att det där är mitt kall, jag ska ta hand om och göra det jag är bäst på. Det jag vet hur man kan.

Men nu ska jag sova, drömma om förlossningar som vanligt och sedan vakna upp till en ny vacker morgon.
Massa bulldoft och varma kramar till er mina fina! <3