Archives.

Han lovar mig guld och gröna skogar, hjärtat påminner mig om föregående hjärtesmärtor, huvudet skriker ett tvärt nej men jag lyssnar inte. Vet inte vad det är som driver mig till att låta honom komma nära, vet inte vad det är i mig som gör att jag vill lägga ner allt framför honom, som en människa som offrar till en gud. Han är ingen gud, han är djävulen personifierad och allting börjar om känns det som. Han lovar mig att det är annorlunda nu, att han inte vill såra mig och att allting kommer bli bra och det är då jag inser, du kommer aldrig förändras, du kommer aldrig bry dig om hur mitt hjärta mår.

Så jag går.