Peptalk!

Så kom svaret som inte gav mig ett skit, som fick mig irriterad, som fick mig att vilja gråta ännu mer för det fanns ingen värme, ingen tröst och inget "det blir bra". Jag skrev som det var "bollen ligger hos dig, rulla den åt vilket håll du vill men om du väljer att rulla bort mig, säg till innan så du inte bara är borta en dag". Vet varken ut eller in längre, mår illa, vill skrika, vill veta och vetgirigheten triggar igång mig. Jag ska slåss tills sista andetaget, det är sådana här scenarion som får mig att inse vad jag är. Jag är en slagskämpe, jag är så jävla stark och jag behöver ingen man för att veta det. Jag kan ta mig hur jävla långt jag vill, jag kan möta alla hinder, jag kan slå bort all smärta med ett leende på läpparna och jag är så jävla bra. Hör ni det? Så jävla bra! 

Så nu kör vi, till sista andetaget. Ge aldrig upp, sluta aldrig kämpa för det du tror på och glöm aldrig hur jävla bra du är!