Jag vill inte vara i Stockholm, jag vill inte stressa till tunnelbanor och slängas runt som en borttappad vante. Jag vill vara på landet, jag vill andas, jag vill skratta och jag vill leva. Jag vill glömma bort faktumet att jag inte kommer få min prins, att jag aldrig kommer bli nummer ett där och att jag än en gång antagligen ger mitt hjärta till fel person vid fel tidpunkt.
Helgen var perfekt på så många vis att jag inte ens kan förklara för er hur gott den gjorde mig, den har värmt upp mig inifrån och ut men det rasar så fort när jag inte får träffa min prins, när jag inte får tid till något annat än jobb och när hans liv blir lika krasst som mitt. När jag vet hur ont det gör i honom, hur hårt hon går åt och hur jävla mycket skuld jag har i det här.
Men jag tänker inte klaga mer, jag tänker gå och lägga mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar