I will take it on the chin for you.

Något brast i mig ikväll, det gör inte ont, jag känner mig inte trasig men jag känner mig förtvivlad. För jag vill så mycket, vill hjälpa med alla mina medel och jag vet inte hur, jag har gråtit idag och jag väntar tålmodigt på ett besked, det är första gången på väldigt länge som jag väntat tålmodigt på något utan att få tuppjuck. Men det finns fortfarande tid för det. Det är jag och The Script här i mörkret, dem sjunger att jag ska öppna mina ögon och jag försöker vidga mina blågröna ögon här i mörkret men det är också allt jag ser, mörkret och dessa ord som bildar meningar på min dator. För väldigt länge sen hade jag velat ha någon här nu, jag hade velat höra någon lova mig att det blir jättebra alltsammans, att ingen kommer gå sönder, att jag gör rätt och att jag är oslagbar. Fast det stämmer inte, för jag vet att det kommer behöva göra ont innan det blir bra, jag vet att hon kommer gå sönder lite till innan det går bra för henne och jag vet faktiskt att jag gör rätt, jag gör mig själv tillgänglig, ser till att väskan är packad och jag är inte oslagbar, men jag är stark och det kommer man väldigt långt på. 

Tack vare fina människor i mitt liv har jag återfått min inre styrka, jag behöver inte längre någon som berättar för mig hur bra jag är eller hur duktig jag är på det jag gör, för jag vet att jag är jätteduktig, jag vet att jag kan och jag vet vad jag går för. Den inre styrkan ger mig tillåtelse att älska mig själv och andra. Just nu när jag sitter uppe och väntar på ett besked så är det ganska skönt att veta att hur det än kommer sluta så kommer jag klara mig. För det finns inget trasigt i mig, det finns inga öppna sår eller blödande hjärtan, det finns läkta ärr och en positiv syn på framtiden. Jag må inte ha pengar att köpa mig fram med, jag kanske inte är den vassaste kniven i lådan och jag kanske kommer behöva jobba mig uppåt hårdare än någon annan men jag har hjärtat på rätt ställe, fantastiska människor bakom mig och människor som jag vet kommer vilja springa upp för backarna med mig, dem kommer inte behöva ta mig på sina ryggar längre, dem behöver bara springa bredvid och det kommer dem göra. Fina, fina ni!

Nu ska jag fortsätta dricka mitt thé och lyssna på The Script men sen ska jag sova och vara tålmodig, jag har gett det fram tills onsdag, om inget händer innan dess så ger jag blanka fan i allt vad det heter, då går jag vidare :)
För så enkelt är det!