Smooth Criminal

Har haft en helt perfekt dag med bästis, sådär lagomt måndagsaktig. Inte hetsig, inte stressig, utan bara helt perfekt. Imorgon kör vi repris på dagen. Fortfarande inget svar från herrn, det gör mig inte sur längre, det gör mig orolig. Även fast han säger att det är han som dragit in mig i det här så vill jag inte vara till besvär för honom, inte för någon faktiskt. Så jag väntar och hoppas på ett litet mail i min inbox, ja jag vet att man typ inte mailar längre, men det känns mysigt, det känns speciellt och det känns som någonting som kan bli en såndär grej som kommer få en att le i framtiden. För le, det har han allt fått mig att göra. Och jag skulle ge vad som helst för en till kväll i hans soffa med ett glas vin, Michael Jackson, skratt och bara friheten att vara mig själv. Det var en fin kväll och jag hoppas på många, många fler sådana kvällar.

Ovissheten gör mig tokig, saknaden med för den delen och hur mycket jag än tycker om hans mail så skulle jag tycka att det vore så mycket bättre om han var nära mig. För mailen har fått mig att vilja veta mer, fått mig att vilja krypa in under skinnet på denna människa, veta alla hemligheter, lära mig alla egenheter och skratta åt honom (med honom, om han läser detta) och bara vara med. December känns fruktansvärt långt borta men även fruktansvärt nära. 

Hur som, mina Converse har kommit och jag har haft en toppenfin dag med bästis. Det får faktiskt inte glömmas bort, resten kan jag ta en annan dag.
Puss