Hoedown throwdown.

Okej, det är den fjärde April, det är tre år sedan och det gör inte ont. Det är en sprudlande känsla inom mig istället, vet att jag har sagt det förr men aldrig tidigare har jag menat det så hårt. Jag är så över honom, visst jag hade velat få det att funka, jag hade velat kunna ha honom som vän, hade velat kunna skratta med honom och få fyllesamtal men det funkar inte. Vi funkar inte, felet ligger inte bara hos honom, det ligger hos mig också och det är bara acceptera. Vi var aldrig menade, vi har aldrig funkat och vi kommer heller aldrig göra det. Och för första gången accepterar jag det. 

Det var kul så länge det varade och inte ens då var de speciellt roligt. Kommer alltid minnas honom, kommer alltid associera saker till honom men han är inte längre en del av varken mig eller mitt liv.

Phew!