Vart tog elden vägen?

Känner mig lite som en blandning av ett skeppsvrak, roadkill och mousserat vin. Den kombon är oslagbar. Känns som om någon knullat mig i ögat med enorm kraft och som en dementor sugit ur min själ. Vet inte varför, vill inte veta, vill inte känna heller helt enkelt. Åkte till IKEA idag med lillasyster, var en underbar storasyster och oh boy va mycket "bra" saker vi lyckades få med oss hem, sedan blev det banken, panduro och lunch på donken där vi fann vår nya vän Gunnar. Bilder på Gunnar kommer senare, han är en pigg och kry kamrat den där Gunnar. 

Började gråta på bussen till IKEA och Cornelia torkade mina tårar och berättade hur hon gör när hon är ledsen, hon kramade på mig och pussade på mig och berättade hur bäst jag är, dock så trodde hon att jag grät för den fina låten vi lyssnade på, på radion. Hon är bra för mig hon. Sedan roade hon mig kungligt hela vägen runt IKEA. Vi hade det riktigt roligt och jag log, menade alla skratt och kände mig fullständig med hennes lilla hand i min. Skämdes så mycket för mitt lilla utbrott på bussen att hon fick en tavla till rummet sitt, den var fin den och glad blev hon. Så glad att hon nästan började gråta när hon hoppade och tjoade. Vi är en gråtande familj! :)

Nu ska jag fortsätta gosa med henne innan jag börjar måla ramar :)
Puss

Edit: Ingenting speciellt har hänt, känner mig bara såhär, fick en down period igår och idag så är det såhär. Det blir bättre, det behöver bara komma ut.