We got married in a fever.

Ibland får jag en känsla av maktlöshet, det var mer ofta förr men just ikväll slog det mig. Hur maktlös jag är i många situationer. Jag har tagit mig så långt, jag har kämpat med nävar för att nå den plats jag är på idag, min stadiga, trygga och varma plats. Det är inte den rätta platsen men det är ett bra tillhåll för tillfället. Men det finns vissa saker som skakar om hela världen, får min plats att kännas otrygg och allt känns bara allmänt läskigt. Det är i sådana tillfällen som jag kryper ihop och ifrågasätter hela min existens som om alla problem ligger hos mig, jag vet att dem inte gör det men sådan blir jag. Jag fäller gärna några tårar och sedan är det oftast bra men idag är det större än så. Idag känns det som om jag fått nog för väldigt lång tid framöver och vad mitt nästa steg blir. Det vet man inte förens jag bestämt mig för det. 

Laddar för övrigt inför ännu en sittandes natt i soffan, imorgon kan jag förhoppningsvis sova i sängen. Så håll tummarna för mig.

Nu går jag till sängs.