The man who can't be moved.

Har haft en riktigt emotionell dag, gråtit och skrattat. Och vet ni vad? Det är så skönt att vara liten och svag inför min familj, för det är först nu efter alla år som jag vågar visa mina riktiga känslor, vad jag egentligen känner. Fasaderna är borta och jag är bara jag, Isabella Linnéa Jonsson. Fruktansvärt skönt. Ska snart skutta i ett bad och luckra upp skiten innan jag smörjer in mig och kryper till sängs, får se om jag får ett samtal imorgon bitti, nästan så jag hoppas på det. Behöver pengarna och saknar redan dem fina barnen.

Hur som, ha en fortsatt trevlig söndagskväll. 

Puss