Rocksteady love.

Har lagt en av mina största kärlekar på hyllan, han gjorde mig ytterst besviken och nu har jag spenderat nästan två veckor på att vara barnsligt arg på honom och nu orkar jag inte sånt mer. Mamma och jag pratade om honom idag och då grät jag faktiskt, jag fällde tårar, inte för att jag inte kommer ha honom nära för han kommer alltid vara en del av mitt liv utan snarare för att jag trodde, han fick mig att tro och nu tror jag inte det längre. Det känns inte alls bra, för jag tycker inte om den "nya". Hon är ful, hon är inte duglig för honom, jag är duglig för honom och jag skulle göra allt för honom. Från och med nu till evigheten liksom. Han är så fin att prata med, så fin att pussas med och väldigt fin att sova bredvid men han har gjort mig besviken och tills han kan göra mig icke-besviken igen så får det vara. 

Du får ligga där på hyllan och samla damm nu fina, fina du. Fast jag lovar att en dag får du komma ner igen, du kommer inte behöva bli jättedammig. Men för tillfället får du ligga där. Okej? Det känns som om jag lägger en gammal docka i en låda som ska ner i källaren, fast du ska inte ner i källaren. Du ska bara upp på hyllan, för jag vill kunna titta på dig till och från.

Jag går inte isär när jag går med dig.