Daddy's little girl.

Idag brast det, alla känslor jag känt och alla tankar jag tänkt. Allt som kretsat kring min pappa, allt det brast idag. På grund av en fånig grej till att börja med. En grej jag själv kan lösa, som egentligen inte spelar någon roll men ändå. Så jag gick till tunnelbanan, satte mig på den och åkte till hans jobb. Grät som ett barn och hävde ur mig nästan allt som störde mig och där stod vi, båda lika stumma när det kommer till känslor och höll om varandra o grät. Jag är inte villig att ge upp min plats som "pappas flicka". Det är min plats, jag kan dela den med Cornelia men jag vill inte bli petad från den. Så här är jag nu igen, pappas flicka med söndergråtna ögon. Påvägen hem promenerade jag över götgatsbacken och köpte mig en latte och en kardemumma muffin medans Lars Winnerbäck sjöng fina ord i mina öron, vet inte vad det är men när jag går på söder, då vill jag ha Winnerbäck i öronen. Så det är vad jag gjort, fast jag har också gosat med Nicole's Milo idag och varit i Farsta och jag har dammsugit mitt rum men något jag inte gjort är att packa, så det är vad jag ska syssla med nu. Och sura på min chef såklart!

Puss på er och hoppas er kväll varit till belåtenhet.