Jag vill slänga mig in i nya romanser men rädslan för att bli sårad stoppar mig, det är så svårt att tänka tanken att jag kanske kommer bli kär igen och vem vet, bli sårad lika hårt igen och kanske hamna på botten. Fast, kan det verkligen finnas fler som honom ute i världen? Jag hoppas verkligen inte det. Fast vad vet jag, jag har ingen världsvana, jag är bara en vanlig flicka från en Stockholms förort med rötterna i en socken på gränsen mellan Västmanland och Dalarna. Vad vet jag egentligen om kärlek? Jag vet att det kan vara förvirrande, smärtsamt, jobbigt, energikrävande, tårdrypande och hjärtslitande men även alldeles alldeles underbart. Jag vill våga älska igen, våga vara sådär sprudlande och fri som jag faktiskt en gång var men jag är så jävla rädd. Därför blir min nya utmaning att våga kasta mig ut där, göra mig själv tillgänglig och inte neka till någon, oavsett hur människorna ser ut. Det är väl insidan som räknas? För hur lång tid det än må ta så tänker jag lära mig älska igen, villkorslöst och ärligt. Så ska jag älska - någon gång i framtiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar