Jag tycker inte om att vara sjuk för jag får så mycket tid för mig och mina tankar, så mycket snurrar igång i huvudet för jag uppehåller mig inte med något som får mig att anstränga mina tankar, det känns helt konstigt i huvudet eftersom allting bara snurrar, pratade med Sussie igår om allt som snurrar och hon är så skön att prata med, hon dömer inte och det känns som hon verkligen vet vilken skit jag varit i och det gör hon ju faktiskt också. Hon förstår och ger alltid konkreta svar. Så glad att jag har möjligheten att förlita mig på dig, luta mig mot dig när det stormar och att du aldrig dömer utan finns där och älskar mig även när jag inte förtjänar det.
Som sagt, det stormar och jag har fått prata om det och jag är på väg att lösa problemen i huvudet. Jag kommer kunna lära mig av det här för det är nu som den största krisen tar fart. Vad ska göras, vad ska inte göras och vad ska jag egentligen känna och tänka? Jag vet ju vad jag känner och tänker men vad ska jag göra av dessa känslor, för jag kan ju inte bara låta dem vara. Dem är för starka, för intensiva och för sårbara för att berätta för någon överhuvudtaget men kan jag hantera dem helt själv? Ska jag klara att vara ensam stark med dessa känslor eller ska jag försöka bränna dem, förgöra dem och kasta bak dem tills jag inte längre påverkas av dem? Frågorna är många och som vanligt är svaren alldeles för få. Dags för en tripp till Sala igen, som den jag hade sist. Alla andra jobbar men det spelar ingen roll, jag får tid för mig själv i staden jag känner mig som mest hemma i och jag får tid till att tänka ut svaren på mina frågor. Någon dag hos Linda, några dagar hos Farfar och stunder med Sussie det är vad jag behöver, åtminstone är det så det känns men när det blir vet jag inte. Får se när denna vecka är slut hur allting ter sig då. Ska till arbetsförmedlingen i veckan och skriva in mig, avslutade mina kurser frivilligt idag. Orkar inte plugga nu, det är inte vad jag vill fastän jag trodde det. Men det kommer en tid då jag orkar och vill det.
Jag bara svamlar men som sagt, det råder storm i mitt huvud. Ingenting är vettigt, ingenting makes sense. Men allting kommer bli bra i slutändan. Jag kan få det här att bli bra med hjälp av de mina. Jag vet att jag kan, jag ska bara finna motivationen en gång till.
/Bella
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar