Idag har jag pendlat mellan skratt och gråt och nu vill jag mest sova, kan inte blunda för mina känslor idag och jag orkar inte heller göra det, så över en kopp thé under en lugn period på jobbet lät jag mig själv sjunka ihop på golvet och gråta. Det gör ont, det är trasigt och för varje steg jag tar så skramlar hjärtat som ligger där i tusen bitar. Jag känner mig hjälplös och stark på samma gång men jag orkar inte dra mig upp själv. Jag är en sådär jobbig just nu, kommer säkerligen sitta uppe resten av natten bara för att känna efter. Det var länge sedan jag hade såhär ont, länge sedan jag kände en sådan här hopplöshet. Nästan som om det vore första gången, så känns det. Som om det är första gången mitt hjärta brister och inte alls miljonte gången. Men nu vill jag sova, nu vill jag få dessa två dagar att spola förbi snabbt, ge mig fredag och Sussie så ska jag orka mig upp igen.
Så med dessa ord säger jag, godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar