Jag önskar att jag kunde vara cool nog att säga att jag inte ångrar något i mitt liv fast det gör jag. Jag ångrar att jag sårade mina nära och kära en period, att jag inte alltid finns där, att jag inte alltid kan hjälpa och jag ångrar väldigt mycket saker jag inte sagt. För jag önskar att min extra skinnflik på näsan hade varit lite hårdare vissa gånger, jag önskar att jag hade kunnat såra dig som du sårade mig bara för att det hade varit rätt åt dig. Jag önskar att jag hade haft en motståndskraft som var stark nog att inte släppa in honom varje gång han knackar på och vill komma tillbaka in i mitt liv. Jag ångrar dock inte sakerna jag sagt, skratten jag skrattat, minnena jag fått, kärleken jag gett och fått eller tårarna jag fällde.
Jag ångrar inte att jag älskade så innerligt och fortfarande gör. Jag ångrar bara att jag inte var stark nog att ta alla nedslag. Fast å andra sidan är väl inte styrka att aldrig falla, eller hur säger man? Jag är en klenis på alla sätt och vis men jag har hjärtat på rätt ställe och om några år hoppas jag kunna kolla tillbaka på dessa år och inte ångra något för jag har fått en ny chans, en chans att göra om och göra rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar