Känslorna är samma som tidigare idag, det känns hemskt att skriva att inte ens underbar kvalitetstid med Sussie och Kimmie har hjälpt men det gör ont, det gör verkligen ont och jag vet inte hur jag ens tog mig igenom dagen. Vet inte hur jag orkade mig iväg till jobb eller hur jag höll tårarna inne. Vet ingenting av det där längre. Vet bara att vad som än sker så måste jag fortsätta, hålla huvudet högt och fortsätta. Jag kan inte ge upp nu, jag har kommit för långt. Jag kan bara inte låta det här rasera mig, inte efter allt jag kämpat mig fram till. Fast hur mycket jag än vill så finns inte motivationen där.
Grattis på födelsedagen bästaste vän! <3
Fortsätt kämpa gumman<3
SvaraRadera