Lyssnar på Christmas Tv med Slow Club och kastas tillbaka till december tjugohundranio, alla misstag och alla drömmar som sprack men även alla kramar och ord. Fast även där var det mestadels tårar. Varje gång jag blev ensam så grät jag för jag visste vart det skulle sluta. Men redan i Göteborg med Frida så började denna låt spelas och jag fastnade för den, den är december 2009. Den sammanfattar hela jävla månad med svek, gråt och kärlek som fyllde hjärtat till bredden så hårt att lungorna inte fick plats och jag inte kunde andas. Den är allt jag har kvar från den perioden.
Drömde om en "gammal flammas" armar i natt, han höll mig i ett sånt där fast grepp som han alltid gjorde. Hans läppar fann mina på exakt samma sätt och jag ville inte vakna, inte tills jag drömde om alla dumheter. Jag blev inkastad i alla "hejdå", alla bråk och alla tårar och genast ville jag vakna upp ur hans grepp men han släppte in och när jag väl vaknade så sprutade tårarna. Nu har jag lugnat ner mig och ätit frukost och ska snart dega vid tv:n innan jag gör mig i ordning och åker till jobbet. För utifrån uppvaknandet så kan min dag bara bli bättre. Så det så.
Puss på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar